Brukar inte göra såna här inlägg men idag så kunde jag inte låta bli. Eftersom att jag inte har ngn blogg och är eg emot allt bloggande förutom vår Texas FC-blogg som är fantastisk bra så ska jag härmed göra ett undantag och blogga på hemsidan! Varning för långt inlägg!

Idag vaknade man av en " baksmälla ", men inte en så´n baksmälla som ni tänker utan det blev bara 2 öl igår och det tål till och med jag (även om många inte tror det).

Baksmällan bestod av en fotbollsmatch som innehöll allt utom ett lyckligt slut! Igår var förutsättningarna fantastiska, vädret skulle bli sol och 20 grader varmt.

Matchen kom som man väntat på i en hel vecka och inte hade man sovit så mycket heller på hela veckan. Äntliten dags för matchstart. Kl. 14.30 började publiken välla in, bil på bil kom till Kungshall. Media var där, SR Kronobergs Janne Gunnarsson livesände ut i etern.

Smålandsposten och Värnamo Nyheter hårdbevakade matchen. Själv så försökte man lugna ner nerverna genom att sälja souvenirer innan matchen.

Publik kom som aldrig sett en match innan på Kungshall, publik kom som ser varje match på Kungshall, publik kom som åkt långväga bara för att se matchen på Kungshall. Fantastiskt roligt att se. Allting var då kanon! Kl. 14.55 satte man sig på sin guldplaketterade stol och inmarschen började.

Kan varmt rekommendera er som inte suttit på RGoFI-läktaren när den är fullsatt att göra det, det är en makalös upplevelse i sig. Kl. blev 15 och matchen började. Oskarshamn började piggt och var väl inspirerade av vår fina gräsmatta, med facit i hand så kanske vi skulle gjort som en del andra lag inför denna match, gjort den lite mer till en åker. Fast såna är inte vi i Rydaholm, vi vill att det ska spelas bra fotboll och inte grisfotboll, då kan man gå och se på andra lag i stället.

När Oskarshamn gjorde så kände man sig inte speciellt orolig eftersom att man visste att 1 mål från oss skuklle räcka för avancemang om OAIK nu inte gjorde ett mål till vill säga. Vår replik kom oxå snabbt från Vedde, en mycket bra soloprestation. Kändes som att nu så är vi med igen. 2-1 kom dock innan halvtid genom deras fantastisk duktiga Jocke Lengyel (ngt för Öster kanske om d går upp i Superettan vilket vi hoppas på).

I bilen väntade nu 35 guldhattar och 2 champagneflaskor som hade stått på kylning hela natten OM det härliga nu skulle inträffa så måste man ju vara förberedd. Jag hade inte vågat att ta med det till första halvlek, jag ville först se hur matchen utvecklades. Trots att vi i halvtid låg under med 2-1 så kände jag att vi är med och vi har all chans i världen att ta hem det här. Så i paus så hämtade jag kassen med hattar och skumpa.

Andra halvlek kunde börja. VMA ledde med 2-0 och jag hade hoppats att OAIK skulle bli lite sårade av detta och slå av på takten tyvärr blev det inte så. Vi började dock andra halvlek bra och hade fina kombinationer som vi haft nu på slutet. Sen åkte vi tyvärr på en onödig utvisning och man tänkte hur ska vi lösa det här.

En fast situation kanske. Det är ju trots bara ett mål. Mycket riktigt så blev det en fast situation som målet kom på.
En perfekt hörna av Joel och en perfekt placerad Maskin var lösningen på det problemet. 2-2, fantastiskt jubel på läktaren och hopp om det igen. Vi gjorde en del byten och ett av dem var Ivan som byttes ut mot en pigg Jeff.

Den sistnämnde höll på att bli hjälte igår när han snurrade upp försvaret i OAIK á la Zlatan och la bollen perfekt till Vedde som kunde göra 3-2.
Jublet visste inte ngra gränser. Jag tittade ner i påsen med skumpa och hattar och tänkte, f.n nu klarar vi nog detta.

Detta är en saga. Jeff som är 16 år kommer in och praktiskt taget avgör serien genom sin prestation vid 3-2 målet.
Jag såg rubrikerna i tidningarna framför mig, jag såg högen av alla glada spelare framför mig, jag såg skumpa å guldhattar, jag såg segerbankett (som vi naturligtvis hade ordnat men hållit hemligt för spelarna.

VMAs resultatrapportör ringde mig precis efter målet och sa men en bitter ton Grattis, men jag sa det är inte slut än. Målet föll i 82 min och jag tänkte bara håll nu detta till 90 för isf klarar vi det.

De gör inte 2 mål på 3 min el vad nu domaren kan tänkas lägga till (verkar för övrigt som att 3 min är standard nu för tiden.) Resultattavlan visade 86 min, jobba nu killar, ge allt skrek man från läktaren. I 87 min så kom då målet från denne Lengyel som gjorde hattrick för dagen.

Tyvärr så satt det 2st OAIK:are nedanför mig som hela tiden kommenterade allt och nästan vände sig om och njöt av att nu så ska vi minsann förstöra er segerfest. Sån´t hör till men är fruktansvärt irriterande. Iaf tillbaka till matchen, kändes som att nu måste vi kämpa nu måste vi verkligen springa och ta ut det allra sista vi har i kroppen.

Klockan står på 90 min, OAIK är tunga och farliga i varje läge. Snälla domare, säg att du bara lagt till 1 min. Domaren visar 3 min. Detta var de längsta minuterna i hela mitt liv. Klockan blev 91 och OAIK får bollen på en kontring och precis innan den slår 92 så gör de mål.

Jag lyssnade på Janne Gunnarssons live-sändning på radion i min mobil: OCH OSKARSHAMN GÖR MÅL OCH RYDHOLMS TRÄNARE HENRIK LARSSON GÅR NER PÅ KNÄ!!! Jag såg svart, jag såg inga högar på marken längre, skumpan och hattarna var i en dimma.

En mental kollaps i hela huvudet kan man lugnt kalla det. Tittade ner i skumpa/hatt påsen igen och tänkte får ta hem det igen. Första tanken var hata OAIK, hata domaren som lägger till så många minuter, men i efterhand så ska man ju faktiskt ge cred (även om det känns tungt) till OAIK att de kämpar och domaren tja, vad ska man säga. En del hade inte lagt till mer än en minut, ngn lägger till 3 och ngn hade lagt till 5. Marginalerna var inte på vår sida så att säga. Vi fick en möjlighet till att göra mål men det gick inte igår.

Min antagonist som satt nedanför mig sa ngt i stil med att så kan det gå ibland nu fick ni igen från i våras (matchen som vi vann med 2-1 borta i sista minuten), jag sa sofistikerad som jag är och som i den balans jag var i ” vänligt ” Håll käften!
Varav OAIK:aren sa detsamma och var ungefär lika fyndig som jag varit sekunden innan.

Om du läser detta OAIK:are så ber jag om ursäkt för mitt ordval men sån´t som kan hända ibland i stridens hetta.
Jag ringde VMA och sa slutresultatet, han blev väldigt förvånad och de hade förmodligen inte hört att vi förlorat.

Jag såg våra spelare utspridda på gräsmattan, utslagna som om de förlorat en VM-final, sån´t vill en sportchef aldrig se ens spelare. Jag satt kvar länge på läktaren och gömde huvudet i min fina RGoIF-keps. Sen kom det en tår och en till och all spänning och all nervositet släppte som man gått och känt hela veckan. Var på väg till bilen med min kasse och på vägen mötte jag OAIK:s kanslist som också sitter med i Styrelsen i Smålands Fotbollförbund.

Gråt inte Frida sa han. Jag sa till honom vad ska man göra ni har inget att spela för och ändå så kämpar ni som svin det är klart man är ledsen sen gick jag därifrån Tänkte att nu måste jag samla mig och visa att man är en ledare och gå och trösta killarna.

Jag har ibland fått kritik för att jag alltid går in och är med i omklädningsrummet endast när vi vinner, men det finns en anledning till det och det är att jag inte klarar av att se så ledsna människor. Det är kanske därför man jobbar som säljare, får då får man alltid se glada människor iaf när de får lite rabatt.

Mycket riktigt så kom tårarna igen när jag såg de tomma ögonen på spelare som gick från vårt omklädningsrum. Pluto fick komma och trösta mig, skulle ju eg vara tvärtom men så är det. Efter att ha sagt att det var bra jobbat ändå till alla spelare å ledare så vandrade jag mot min bil.

På vägen så mötte jag domarna och jag frågade lite artigt varför kunde du inte blåst när det hade gått 91 min. Jag sa också att detta är den värsta fotbollsupplevelsen i mitt liv.

Han skrattade lite och sa ni får ta kvalet i stället och du har inte upplevt det värsta fotbollsminnet än det kommer fler. Vilken muntergök, verkligen ngn att hålla i handen. Jag sa att det var ju kul att höra, du var mig en positiv människa.

Han skrattade igen och jag sa kör försiktigt och hej då. Tog min bil och körde hem till mina föräldrar. Jag hade tidigare förvarnat dem om olika scenarier. Om vi vinner så firar vi på Kungshall sen kommer jag hem och sticker till Värdshuset för segerbanketten som vi hade planerat.

Om vi förlorar och kommer 3:a så kommer jag bara hem tar min väska och drar till min lgh i Växjö. Vid kvalplats så kommer jag hem å tar det lite lugnt å sen sticker iväg till Växjö. Blev det sistnämnda.Gick igenom matchen med min far, som liksom Rit-Ola är lika duktig på att analysera en match och liksom Bosse på Viasat är lika negativ i sitt prat ibland.

Så när jag inte orkade lyssna mer på det så drog jag till Växjö.
På vägen hann jag att ringa till Ohlsson och fråga om han kunde hänga med till Trelleborg på onsdag och fixa mackor till spelarna för det blev ju som ni vet FC Trelleborg som vi ska möta i kval.

Hann ringa till min kompis för att säga att ingen utgång idag för min del, hann ringa till Kenneth Göransson i Älmhult och fick höra att Sölvesborg hade skrikit och hållit på nere i Blekinge-land, var väl måttligt förvånad över detta.

När jag kom in till Växjö så svängde jag in på GVG och hyrde 3 filmer å köpte en pringels. Dags för lite tröst framför TV:n. Gjorde lite varma mackor, stängde på datorn, ringde ordföranden och tjötade lite. Efter en stund så fick jag ett SMS från en annan sportchef, vad hände stod det. Jag ringde upp och tjötade lite med honom också, sen ringde
Janne vår alltid lika positiva injektion och sa att det blir Vångavallen (Allsvenska Trelleborgs arena) som matchen spelas på.

Ett litet ljus i tunneln dök då upp. Kan ju faktiskt bli riktigt skoj. Kul för killarna att spela ett kval på en allsvensk arena. Detta är nog ngt de definitivt kan komma ihåg i framtiden och kan berätta för sina barn och barn-barn.

Jag får fortfarande höra hur far min spelat inför 50000 på Ullevi i Göteborg. Nu blir det kanske inte 50000 på onsdag men ändå. Sen Msn ade jag med ett par av mina kära vänner och de fick mig på lite bättre humör. Och nu gäller det att tänka om. Idag är det riktigt tungt fortfarande men vi har faktiskt nya möjligheter.

Jag hoppas verkligen att vi vinner kvalet och går upp.Det är ett sån´t härligt lag med så härligt underbara individer och samma gäller ledarna och tränarna och alla inblandade.

Vi har en så fantastisk förening. Rydaholm är unikt, jag tror alla runt om bygden vare sig de håller på oss el inte tycker att vi är unika, vi är en förening som engagerar. Det som hände i går den dramatiken som inträffade det händer bara i Rydaholm.

Och nu är det dags att slicka såren Rydaholmsanhängare, idag får vi deppa också, söndagen är till för att gå i kyrkan och få sina synder förlåtna, ngra går en ” walk of shame ” på vägen från ngn annan och ngra deppar.Det är det som söndagen är till för, en vilodag en tankes dag. Sen i morgon så kommer vårt kära representationslag att träna igen och se framemot onsdagens kvalmatch på Vångavallen.

Sen på lördag på självaste Rydaholmsdagen så har vi returen hemma och då lär det väl komma ännu mer än i lördags för då är ju släktingar och vänner också och hälsar på! I morgon så ser vi framåt igen, mot nya mål! Säsongen är inte slut än.

Vi är inte i 2:an som vi hoppats men vi kommer komma dit, vägen blir bara lite längre än vi trott.

Nu börjar en ny serie. Cupmatcher står på programmet med Champions League regler! Jag vägrar tro att vi köpt guldhattar och skumpa i onödan!!! Vi kommer ge allt i kvalet! Nu För vi är Rydaholm och vi ger ALDRIG upp. Till ni som orkat läsa.

Tack för ordet!

/Frid(a) på jorden